Det går bra för de svenska gymkedjorna, och det är naturligtvis glädjande. Ju fler som rör på sig, desto bättre. Men att träna på gym är kanske inte det som passar alla bäst. Det finns, som bekant, många alternativ.

Har du noterat att gymmen blivit fler? Man behöver inte bo i en storstad för att göra den observationen, som är helt korrekt. Det poppar upp allt fler gym, inte minst tillhörande någon av de stora kedjorna. I storstädernas centrum kan rent av flera gym tillhörande samma kedja ligga inom gångavstånd från varandra.

Man skulle kunna tro att det framför allt handlar om att få fler och fler att köpa gymkort, som betalas via autogiro och som därmed innebär en säker intäktskälla för kedjan, vare sig kunden sedan kommer och tränar eller ej. Men faktum är att det inte bara är antalet sålda gymkort som ökar: även antalet människor som verkligen tränar på gymmen ökar, skriver Dagens industri. Störst är Sats, som är ett kommersiellt företag, och Friskis och Svettis, som består av 156 föreningar runt om i Sverige. Det är dock ingen större skillnad mellan ”Friskis” och kommersiella gym.

Är gymmet för alla?

Även om Kai Gant BK är en idrottsförening, och därför förespråkar den typ av träning som kan erbjudas i en idrottsförening, så är vi positiva till att fler tränar på gym. Men vi vill slänga in en brasklapp: att träna på gym är inte den bästa formen av träning för alla, vare sig det rör sig om enskild träning i maskiner eller med fria vikter, eller träning i form av pass.

Träning på gym

Om man tilltalas av den träning som erbjuds på ett gym är allting naturligtvis frid och fröjd, men det finns ju många andra sätt att träna på. Om man tycker det är viktigt att det finns ett tävlingsmoment kan man börja utöva en lagidrott, som fotboll, handboll eller innebandy. Men det finns också många andra former av träning, i föreningar, som man kanske inte tänker på. Är man mer av en ensamvarg, men ändå vill ha en del av det sociala som det innebär att idrotta tillsammans med andra, finns friidrott och simning, för att bara nämna två exempel.

Många räds gymmen, eftersom de inte vet hur de ska träna, och framför allt inte hur de ska lyfta för att inte skada sig. Den allra bästa lösningen, även om vi är en smula partiska och vill uppmana alla att stödja föreningslivet, är att bli medlem i en tyngdlyftningsklubb. Där kan man lära sig baslyften (marklyft, bänkpress, knäböj) av erfarna tränare, som ofta har betydligt bättre utbildning än gymmens personliga tränare, men framför allt möter man en välkomnande stämning. Det är inte pinsamt att vara klen när man är nybörjare i en tyngdlyftarklubb, det som räknas är viljan att bli starkare. Sammanhållningen mellan medlemmarna är också en annan, men man bör vara beredd på att hjälpa till om klubben behöver det. Det rör sig ju om en ideell förening.

Slutligen ska man inte glömma bort att många idrottsföreningar anordnar gruppgympa, ungefär som passen på gymmen. Priserna varierar, men det är nästan alltid billigare än på något av de stora gymmen.